Igår somnade jag för första gången på ungefär 10 dagar, in tillsammans med älskling. Det var så härligt att ligga så tätt intill varandra och omfamnas, puss. Så det blev extra tungt imorse då jag var tvungen att pallra mig upp ensam, men det är tur att han har en så snäll mamma så hon motiverar en med sin trevlighet. Bussresan in somnade jag och vaknade upp av att jag nästan slog tanten bredvid mig, för ni vet när man vaknar upp med ett sånt där ryck. 

                             

(8.30-16.00) Tredje dagens början på praktiken var ganska slapp, förutom att jag träffade en tjej som heter Linda som är personlig tränare. Då vi la upp ett träningspass, eller rättare sagt musik i ett kanon bra musikprogram då man kan sätta ihop låtarna precis efter varandra, eller in i varandra o.s.v.
Därefter satt jag bara av tiden med en tjej som heter Malin, jätte trevlig tös. Roligt att hon trodde att jag var minst lika gammal som henne, 90a!

Därefter på eftermiddagen var jag med på babysimmet. Det var tre olika grupper med mammor/pappor med deras bebisar. Jag har rätt så ont i käkarna efter att ha flinat i nästan 2 timmar. De var jätte duktiga dessa småttingar, de dyker och är ganska vild under vattnet, de kommer upp med en och annan kallsup, men då hostar de bara och fortsätter. "Vadå?", ungefär så ser de ut. Det är just vid såna här tillfällen man så gärna skulle vilja ha en egen sån där liten pluttenutt, men tänker man steget längre så har man gott om tid på sig längre fram. Annars blir man bra bunden och kan inte alls leva ett sånt liv man vill innan utan barn, och det vill nog de flesta uppleva först, tror jag.

Nu när jag kommit hem har jag ätit mat för full hals, och jag känner att jag måste nog ha efterrätt också. Och det bör jag nu förtjäna eftersom det tränas 3-4 ggr fotboll i veckan (1.5-2h/gång), max 9h när jag är i skolan, och nu när jag är på praktik blir det minst en timme per dag. Så jag har nog förtjänat den lilla efterrätten trots allt, som en glass.