Just för stunden fick jag bara för mig att skriva av mig några ord. Och det är inte den här gången någon ilska och heller ingen sorg, utan enbart lycka.

Jag skulle inte kunna tänka mig ha gjort något annat den 22a december 2007, hur skulle annars detta nu sett ut? Jag vill inte ens tänka tanken, för detta har ju gjort så jag växt nå grymt som person och fått känt sådan glädje. Jag tror det mesta har en mening ändå. Och detta hade sin mening till att jag nu delat så pass lång tid med en pojke som älskar mig för den jag är. 
 
<3