Ännu en kväll som man måste gå och krypa ner i sängkammarn helt ensam. På ett sätt är det skönt för man kan verkligen breda ut sig över hela sängen och inte bry sig om om man knuffar ur någon, och det blir heller inte lika varmt.

Men helst så vill jag ha någon där intill. Och inte vem som helst heller ska ni få höra, utan min pojkvän såklart. Att få ha hans armarna runt sig och få alla pussar i nacken, det är så härligt, den känslan. Att få känna sig älskad och att älska någon är obeskrivligt underbart!

Jag får stå ut helt enkelt.. Fredagkväll förhoppningsvis så får jag njuta av den känslan, jippie. Men tills dess ska jag avnjuta sovmorgonen jag har imorgon, till halv 11, ljuvligt! Därför kan jag nu dra på en film och strunta i tiden.