I morse vaknade jag upp bredvid en rätt så sliten men mycket söt älskling. På morgnarna vill jag gärna ha god tid på mig till att få i mig någorlunda med frukost eftersom jag ändå är tillräckligt dålig på att äta då, eller i alla fall på vardagarna då klockan står på kuckeliku-slaget. I några minuter innan jag steg upp bråkade jag rejält på Simpan för att få honom att kliva upp, men lika omöjligt som grabbar brukar kunna vara så var det lite svårt. Men efter ett tag gick det då jag hade gått därifrån, tummen upp för mig. Sitta på bussen fick jag göra på egen hand, eftersom karln stack på gitarrlektion, men skönt var väl det, för jag hade två säten för mig själv.

Första lektionen i skolan bestod av vård- och omsorgsarbete. Den kursen tycker jag verkar jätte kul, men tyvärr har den fått en lite trist start. Då vi jobbar i grupp och tar reda på fakta om, i vårt fall; länssjukvården, för detta ska vi veckan efter vi redovisat det få prov på. Men vi i vår grupp har det under kontroll, ibland lär man hålla i fjärrkontrollen själv och det är jobbigt för att få igång de andra som är mindre motiverade. Efter lunchen begav vi oss vidare till exercise huset för att göra fystester, då det var harrestest - smidighetstest, "hoppa jämfota" - spänsttest, 30 meter - snabbhetstest, biptestet - uthållighetstest. Alla tester förutom bip testet gjorde jag och det är på grund av min förkylning som jag inte vill riskera till att bli sämre, och varför jag hoppade över det förstår ni nog, hoppas jag. Vi gjorde detta test i höstas också och jag har förbättra mig i allt förutom 30 meters testet. Men att göra det testet ställer det höga krav på bl.a tidtagaren, men dock förstår jag att det är svårt att göra det så perfekt som möjligt eftersom det ändå handlar om några enstaka hundradelar i löpningen, men som sagt så är vi ju alla bara människor. Men jag är nöjd efter dagens insats.

Jag och Skärdan drog tidigare eftersom vi ändå inte gjorde något där än och satt och stirrade ut dem som skulle springa biptestet. Och det var ner på stan och vet ni vart? Jo jag kan tänka mig att ni vet exakt precis vart, såklart Waynes och tog oss en fika. Därefter kom Vanessa också, lika mysigt att bara sitta och ta det lugnt. Strax därpå kilade vi vidare in på nian till de andra tjejerna för att äta mat inför dansen som vi skulle prova på senare under kvällen. Så, nu vill ni säkert veta vad tusan jag gjorde på ett dansgolv. Och det var för det första på grund av att det var tillsammans med tjejerna i klassen bland annat, men också för att det var provning och därför var alla nybörjare. Och vad det var för dans vill ni säkert också veta, floordance. Och det är en dans där de jobbar med fokus på attityd och känsla, med eller utan redskap, och i vårt fall blev det idag ett paraply. Och detta är en dans för de som är ute efter kondition och som tycker om att dansa. Och detta låter kanske fjantigt i era öron, att dansa med ett paraply. Men får jag säga mitt så var det något jag rekommenderar, det var hemskt kul och lite fart efter ett tag. Dock har jag svårt att skaka rumpa som man skulle göra en del där, men tränar man på det så blir man självfallet duktig på det.

Efter dansen drog jag med mig Skärdan hem till Hamrånge och mitt lilla hus för första gången, och det var trevligt.