Igår vid 13.15 åkte jag och farsgubben in med bussen för att äta och sedan dra på match, i snöyran. Jag kan faktiskt inte fatta att ena dagen är det solsken, plusgrader och verkligen jätte härligt, och det kan slå om från en dag till en annan till nästan snöstorm och massa minusgrader. Vilket land vi lever i, men det är rätt roligt ändå att det varierar så mycket också från dag till dag. Den ena dan blir aldrig den andra lik. (Jag försöker vara positiv).
Så om vi säger såhär, det blev ingen match. Så vi fick äta en rejäl lunch med efterätt på en thai restaurang tillsammans och sedan gå på stan till fyra då de stängde, då var det bara för oss att sätta sig på stationen och vänta till 18.10 bussen, det var rätt segt ändå. Men jag får se det positivt, min kropp need some rest now. Så den fick ändå vara glad. 
På kvällen var det bara att kasta in sig i duschen när vattnet kallade och sedan bar det av hem till älsklingen. Oj som jag har saknat pojken. De första dagarna är alltid värst att vara från varandra för man vänjer sig nog vid att ha honom i sin närhet, och därefter vänjer man sig med att vara för sig själv. Efter att ha vart utan varandra i nästan 7 dagar så var det dunder mysigt att få vara i varandras armar igen. Han som har vart på studentkryssning så hade han faktiskt två överraskningar till mig här hemma, en toblerone med vitchoklad som jag bara älskar och lika jordgubbsstänger som är dunder goda, den grabben känner mig han (a) 
Och den snyggingen har ju snaggat sig så man kan ju säga att man bara blir ... Grr

Vaknade upp rätt pigg imorse tillsammans med älskling, och tro det eller ej men han var rätt pigg han med, vad kan det bero på? :o 
Projektinformation på morgonkvisten och inte bara jag blev förbannad. Vi i klassen har tidigare i grupparbeten kommit överrens att vi delar in grupperna själva efter ambitionsnivå så alla får ett rättvist betyg som möjligt. Men här var det raka motsatsen. De har som argument att: "I det verkliga livet kommer man alltid att stöta på olika människor som är på det viset", "Grupperna spelar ingen roll, ingen baktanke hur vi delade in dem alls förutom att det ska vara blandat killar och tjejer". Nej usch nu blir jag tokig bara jag tänker på det. Varför ens sätta upp ett papper (nästan såkallat kontrakt) på att vi ska få dela in oss i grupper själva istället för att lärarna gör det åt oss. De gör nog på detta vis bara för att det gör det enklare för dem själva, att de själv slipper ingripa med så mycket hjälp. 
Jag menar, jag som kanske är en person som siktar på MVG, kan alltid uppnå ett MVG vilken grupp jag än jobbar med. Det vet vi alla. Men all planering och baktanke som till slut kommer att ge ett mycket snyggt resultat vet ingen om. Blir jag indelad med en G person då får jag kämpa arlset av mig för att jag nu ska nå mitt eget mål, men är jag däremot tillsammans med en person på samma ambitionsnivå så blir det mycket enklare för vi båda kan dela upp arbetet. 
Att sedan i slutändan kanske inte skina så mycket då man visar fram, som nu i detta fall sitt ledarskap, då man är tillsammans med en på samma ambitionsnivå det kanske stämmer litegrann. Och att man kanske skiner lite extra då man är tillsammans med en som ikke är på samma ambitionsnivå. Är ni med på vad jag menar då? 
Visst man kan alltid skina med sitt MVG, men allt annat i bagaget vill man gärna få förenklat för sig från början istället för att behöva lida igenom hela arbetet och sedan klaga över saken. 

Nej nu har jag skrivit mer än vad jag från början ens tänkte, jag kan skriva en bibel om detta om det så vore, men jag nog att min sömn är lite viktigare. Så nu ska jag efter att tagit ur fötterna ur ett 30min långt fotbad hoppa in i duschen och tvätta bort allt svett som uppkommit under träningen ikväll.