På bussresan hem kände jag för att lyssna på lugna låtar så jag skulle kunna slockna en stund. Men eftersom jag hamnade på listan där alla låt-minnen sen låg- och mellanstadiet, höll jag på och fälla en tår eller två. Tur var väl det att jag hejdade mig i tid så slapp det hända.
För vissa låtar drar man bara paralellen till saker som man gått igenom som yngre, och det är bara så synd att man inte kan stanna på samma års-nivå kan man tycka ibland.

Träningen började med en stel fot, men jag visste att efter lite löpning löser det där sig och jag kommer inte känna mig lite obekväm med tejpen på "fel" fot. Mycket riktigt, så blev det. Det var skönt med mycket bollteknik idag, det var som om de anpassade träningen efter mig. På matchen som nästan hela träningen bestod av (1h + 45min) gick det inte lika bra. Närkamper törs jag inte närma mig på än, jag känner mig osäker och klumpig med min fot. Vill inte riva upp skadan. Men efter att ha nätat 2-3 mål så kändes det ändå som en lättnad på så vis.

På cykeln hem från hållplatsen så fick jag se mitt andra stjärnfall inom en vecka, om ens det. Sist var det ett stjärnfall jag aldrig kommer glömma, så klart och starkt och uthålligt på något sätt. För det kom inte och försvann direkt utan det föll väldigt väldigt länge. Men någon önskan törs jag mig inte be om, inte den här gången i alla fall.
Men hörre ni. Nu är jag så trött att jag inte vet hur skön min säng kan vara. För imorgon väntas matematik C på morgonen och sedan historia på eftermiddagen, därefter träning. Jag kommer att behöva min sömn för att klara mig igenom den här veckan!

Sov gott vart ni nu än somnar och med vem :)