Jag skulle behöva någon som tar ett hårt tag om mina axlar och ser mig i ögonen med en allvarlig blick och säger: "PUSTA UT! Stanna upp och njut av världen, blicka över vardagen för en stund och känn att du kan släppa omvärlden och att du inte alltid behöver följa lagar och relger." 

Vi lever faktiskt i en värld där samhället är uppbyggt på ett sådant finurligt sätt att man börjar gå hos dagmamman efter några år man funnits, går upp på dagis, lekis, grundskolan, gymnasiet, högskola. Man går över från plugg till arbete, som man ägnar hela sitt liv åt för att tjäna ihop pengar för att kunna ha tak över huvudet och mat för att överleva. Går i pension och dör. Vad är det för liv? Man lever efter redan uppgjort samhälle och man ser inget annat, vissa kanske gör det, jag vet inte. 
Man lär få släppa verkligheten ibland och tänka över det precis som jag gjort nu, att man kunde ha lagt upp världen på ett annat sätt, kanske, kanske inte? Att leva som en riktig naturmänniska. Ja varför inte, man kanske ska prova på det.

Åter till verkligheten och den planeringslagda vardagen. Jag har haft en rätt så avkopplande helg med pojkvännen. Och nu väntar en hel veckas jobb i skolan, som tur är inga prov än. Men först ska jag krypa ner i soffan med pojkvännen och njuta av denna söndags kväll.