Jag har haft en jätte go dag med mina äldre. Får jag säga mina? Såklart, jag kommer att umgås med dem en dag i veckan i några veckor framåt nu, och de är ju bara så mysiga.
Det enda som kan vrida och vända på min känsla är saknaden av min farmor som skaver i mig. Första gången jag kom in på avdelningen som var förra veckan, var första gången sedan hon gick bort. Det snurrade runt i huvudet på mig och allt såg ut precis som det gjorde när hon bodde där. Det var som om allt stod kvar på sin plats, ända tills jag fångade tillbaka mig själv till verkligheten. Det var ju inte hon som satt där och log mot mig den här gången utan det var någon annan.. 

Fotbollsträningen denna dag var rent utsagt helt underbar. Jag har kommit i underfund med att jag ska inte förbereda mig så mycket innan träning/match, jag kommer när jag kommer vilket gör mig stressad om jag blir lite sen. Men inte det minsta sen blev jag till träningen egentligen, tack vare att jag skyndade på mig allting. Ut på plan och göra det som skulles. Det fungerade galant, kändes som att allt ville gå i min väg idag. Sen om det såg annorlunda ut från sidan eller i någon annans ögon spelar ingen roll, för i mig sprudlade glädjen. 

Nu har jag packat ihop alla grejer som vi ska ha till spexfotot imorgon, kan knappt bärga mig. Hoppas ingen bangar bara!