I fredags som sagt pallrade jag mig upp och hjälpte MHF med lite grejer, gjorde väl inte så hemskt mycket eftersom strömmen gick, haha. Fick i alla fall se en tillgjord olycka eller vad det nu kallas, så man fick se hela personal styrkan: brandmännen, polisen och ambulanssjukvårdare.
Därefter mötte jag Simon en snabbis för att sen åka till Åby för att spela litegrann på en match där det blev förlust med 5-0.
Åkte hem med min stackars Simon som behövde se det leriga försöket av att kunna spela fotboll i blöttan och gegget.
Äntligen en lugn kväll och morgon dagen efter, MYS. Så jädra behövligt. Synd att man inte kan vara något djur som går i ide så man kan få njuta lite mer av det, framförallt i en säng tillsammans med mitt <3.
Åkte in för att spela division 3 match mot även Stensätra denna dag. Det är långt mellan gångerna jag kommer att få uppleva en sådan guld målchans som jag gjorde idag. Kom helt fri med målvakten och skjuter rätt på henne, därefter hon slängt sig så skjuter jag henne i bröstet igen istället för att bara runda. Grrr jag är så sur på mig själv att jag skulle kunna börja grina nu, men den tanken måste jag släppa, jag kommer inte att bli starkare av att ha den tanken i huvudet av mitt misslyckande. Jag har haft hur många sådana chanser som helst förut och lyckats, finns inga stopp som hindrar mig att kunna göra dem igen.
Jag hade ett till läge då Albi skjuter i ribban och bollen studsar ut och jag nickar såklart på målvakten istället för att ta ner och lägga den snyggt bredvid. Men det är som sagt så pyttesmå hundradelar/sekunder man måste hinna avgöra och bestämma sig, så man gör inte rätt val alla gånger, bara att inse det.
Däremot var det en tjej som jag sprang nästan helt över kan man säga för jag verkligen vela ha bollen. Så hon kommer igen och slår mig i ansiktet på något konstigt vänster, diskret verkade det ju vara eftersom domaren inte såg det. I och för sig så dömde den helvetes domaren flickfotboll verkade det som. Men jag brukar sällan vela slå någon, eller jag brukar vela komma igen och rubba ner dem med kroppen, men den här gången var jag bara några decimeter ifrån att nita henne med knytnäven rätt över ansiktet. Rör hon mig i ansiktet, har jag då fan all rätt att röra hennes. Men som tur var hade jag psyke nog att inte göra det, och det var nog bäst det eftersom jag då fick fortsätta spela. Så nu har jag en liten bula vid ögonbrynet!
Jag fick chans att börja spela forward hela första och lite in i andra halvlek, sedan fick jag kliva ner på yttermitten, därefter ytterbacken. Jag känner att det är bra att träna på alla positioner, men fortfarande så är toppen min styrka. Förlust med 1-0 blev det i alla fall, och jag är fortfarande sur över att jag inte satte mina jädra chanser, en helt annan match hade det varit, med ett helt nervöst Stensätra som motspelare. Men jag ska sova på saken så jag lägger tankarna åt sidan och fokuserar på nuet istället.
Dags för sleep time för jag har gaggat länge nog för er nu, om ni nu orkat ta er ända ner hit i texten.
Godnatt :)