26 skoldagar kvar för mig någonsin, sedan väntar studentveckan. Det gör mig aningen ledsen och oroad, vad händer med mig efteråt? Och såklart kommer jag ju sakna klassen, jag lovar, även fast det är den bråkigaste, konstigaste och drygaste klassen, så kommer det nog bli att man saknar att bli sur på alla ;) 
Därför har jag tatt mig i kragen och tänkt att, varför ha så bråttom, jag dör väll förhoppningsvis inte imorgon, eller? Så ta dagen som den kommer och inte vara så kräsen när det gäller arbete, jag är öppen för förslag :)
Lärarna spottar ur uppgifter på en som man försöker bocka av titt som tätt. Igår kväll var min stress långt över öronen på mig, men nu känner jag mig snäppet lugnare. Det är väll för att jag gjort upp en planering över när jag ska hinna med att göra allt detta i tid.
Nu på lördag, sista april, ska jag gå med min älskade pojkvän på bal. Allt är fixat och klart in i minsta detalj. Det känns så spännande, har alltid drömt om att få klä upp mig och gå med ens pojkvän (=

Varför ska det vara så svårt men samtidigt så enkelt, kan ingen bara tala om vad som är bäst för mig?