Stor sak blir liten
Snooza.. Ja 5 till.. Och 5 till... ZzzZ
Idag var det extra skönt att sova lite längre eftersom jag visste att jag skulle hinna ändå. Det som tar längst tid är frukosten, den knaprar jag ordentligt och läser tidningen samtidigt, lugnaste och bästa måltiden på dagen det.
Tandläkaren halv 11 som tog ca. 40 min pga att det fanns två kvinnliga tandhygienister som pratar om andra kunder på en dataskärm varannan gång hon tittar mig i munnen. Hallå tror du jag tänker ligga i den här stolen hela dagen, har faktiskt tid att passa även fast du inte tror det.
Tandsten som vanligt. Använder ju tandtråd kanske en gång i veckan, inte visste jag att man skulle göra det varje dag heller. Men nu kommer det bli ändringar på det.
Likaså berättade hon att en av mina visdomständer låg snett så tanden längst in har svårt att ta sig upp. Så får komma på återbesök hos en manlig tandläkare nästa vecka (har alltid haft kvinnliga, känns som om män har för stora händer för min lilla mun :s) Då det eventuellt blir en operation sa hon. Okej, jag hoppas faktiskt att jag hellre blir nedsövd än får en spruta i tandköttet. Usch vet inte om jag kommer tycka om tandläkarn om jag behöver genomgå något sånt här ;)
In till stan direkt och bussresan var heemskt lång. Kollade ut genom rutan samtidigt som jag försökte koncentrera mig på att tänka igenom vad jag kunde om företaget.
Träffa Linnéa en stund innan som fick lugna mina nerver. Väl utanför dörren som man var tvungen att trycka på en knapp som behövdes bli godkänd. Så står en kille bakom mig som också ska till samma ställe som jag och också på intervju.
Väl i "väntrummet" satt där två tjejer som också som vi, skulle på intervju. Minutrarna gick men nervositeten gick över efter att ha pratat med dessa människor. Sedan kommer chefen, super glad och trevlig, framförallt kunnig. Visade oss runt i lokalerna och berätta vart alla med olika arbetsområden satt.
Lär få säga att det var superfräscha lokaler, trodde inte det skulle kunna vara såhär fint på en arbetsplats.
Berättade lite om arbetsstegen beroende på hur länge man jobbat där och namnbrickor m.m.
Sedan var det personliga intervjuer med var och en. Grabben började och vi tjejer fick sätta oss och vänta.
Vi pratade om studier, framtid och tidigare jobb. En av tjejerna berättade att hon vart sjukskriven i somras i två månader.
Jag törs inte alls fråga varför eftersom detta kan innebära vad tusan personligt som helst.
Men andra tjejen frågar.
-Jag har varit med om en bilolycka. Då jag fick något skrapsår och revbensskador. Dessutom dog min pojkvän.
Ögonen blev halvt tårfyllda. Jag kände mig alldeles tom, ont i hela kroppen och kände av tårkanalen. Visste inte alls vad jag skulle säga eller ta vägen. Detta var med andra ord privat, jag är tacksam över att det inte var jag som frågade.. Men förstå situationen för oss men framförallt för hennes omställning i livet. Jag vill gråta bara över tanken!
Bilolyckan tjejen stod på tur därefter. Sen var det jag. Intervjun höll på i 5-10 minuter (kändes det som i alla fall) och jag var ko-lugn. Vad hade jag stressat upp mig för egentligen. Han var super trevlig och pratade mer än mig.
Det blir börja jobba nästa vecka vad han sa.
Måndagar-torsdagar 12-21
Fredagar 8-17
Jag är lite nedstämd över alla mina träningar som jag kommer missa men som Simon alltid brukar tänka "Det löser sig".
Hem och berätta allt för Linnéa som blev super glad för min skull, aldrig varit med om maken att en vän blir så glad för någon annans skull.
Hem för att slänga i sig mat och sedan bege sig mot match mot Norrham.
Telefonen ringde och det var ett samtal från han som har ansvaret över de produkter jag kommer att sälja. Han ville ha in mig på intervju på torsdag för mitt CV var genomläst (nu kommer jag behöva bli nervös igen, eller?). Men som tur var lät han väldigt trevlig och lättsam så det blir nog inga problem.
Vi fick byta om i kansliet. Matchen slutade 6-6. Enligt min åsikt är allt så rörigt, vet inte riktigt vad som hänt. Slarvpass, vet inte vart vi ska stå på plan och heller inte snacka (?)
Nåväl.. Jag försökte så gott jag kunde vilket verkade gå bra. Dock glappar min ena fot, måste vara noggrannare när jag tejpar den. Likaså satsade jag stenhårt på en boll som de kontrade med. Samtidigt jag satsade gjorde vår målvakt det så vi krockade med knäna så nu har jag halvt ont där åh, men huvudsaken att bollen for ut till in"kast".
Kunde inte duscha heller eftersom Norrham hade ett omklädningsrum och domaren det andra. Så det fick ju bara bli att åka hem och duscha..
Pappa och jag var så sugna på en pizza så vi stannade på Atalanta då jag tog en barnpizza.
Äntligen har jag fått ner den röda filten i en säck + den nya filten, så fuck you cats!
Imorgon inhandla sista julklappen + födelsedagspresenten. Mys.
Kommentarer
Postat av: MB
Ojojoj vad mycket du har skrivit, vet ej var jag ska börja någonstans. Det låter helt underbart att du fick börja jobba nu redan, GRATTIS :D Jag sa ju att du skulle klara det galant! Usch det där med bilolyckan... Jag blir tårögd bara vid tanken, aldrig Andreas, aldrig. Usch, stackars henne! Det kommer gå bra att ta ut tanden vännen, jag har ryckt alla mina visdomständer och jag har kanske sammanlagt legat där i 5 min på alla 4 tänder. alltså 1 min per tand. Dock får du inte träna på ett par dagar, eftersom det är sår liksom. Du kommer känna dig ganska klen i jämförelse. Dock om din tand ligger snett är det väl dock än mer avancerad operation än mina. Du kommer nog inte bli nersövd, Andreas blev inte det när han gjorde det då hans tand var konstig när han skulle rycka den. Hoppas du slipper se ut som en boll i käften, Andreas gjorde det pga. att de hade grävt så mycket i munnen på honom. Härligt med ännu en intervju, det går bra nu :D :D Mamma och Sara var på matchen för att kolla, de ansåg också att det var slarvpass och inte som det brukar. Ingen uppvridning av diament eller så. Men vad kan begäras när det är en träning i veckan?
Trackback
