Två mardrömmar under en och samma natt, utan att vakna emellan.

Ena började med att jag och Simon adopterade ett barn från ett stånd (fråga mig inte varför adoption?). Detta barn var mindre än min egen hand och låg i en liten barnstrumpa.

Det var en dotter som blev ca. 7 år snabbt.

Vi bodde i en villa med två våningar. Då dottern satt på övervåningen och såg på skräckfilm ensam. Boogie man var det minns jag. Efter detta blev hon ett barn som aldrig blev sig likt, hon var tvungen att sitta i en cell på ett psykhem.

Kort därefter påbörjas nästa mardröm. Jag och Simon står i en kyrka samlad med människor på både över- och undervåningen. En lärare från gymnasie skolan skulle viga oss. Till en början ljöd lycka, men kort därefter oro och stress. Vill jag det här, nu?! Det låter kanske dumt att kalla det mardröm, men det kändes inte alls bra och helt klart för tidigt.

Fy och blä med alla mardrömmar..

Det sägs att dom som drömmer mycket är intelligenta. Jag funderar om jag ska bli vetenskapsman :D