Det går inte att få för många vänner.
Nu efter att jag kommit hem har jag krattat löv på nästan hela gården. Men nu såhär i efterhand kollade jag upp på träden, ja vad roligt, de är minst hälften kvar som ska falla till marken. Det känns ganska onödigt, men jag har fått lite armträning som tur är. Kanske man ska satsa på att se ut som ett uppochner vänt päron till sommaren? Nej glöm den tanken förresten, jag avskyr uppochner vända päron. Men jag kan åtminstone hoppas på träningsvärk till imorgon.
Nu ska jag ner och sy lite byxor efter att ha skrivit loggbok från igår på projekt arbetet. Sen måste jag dra igång lite pluggande, tyvärr.
Tiden verkar ha bättre kondition än mig.
Mardrömmarna har invarderat mig hela denna sovmorgon, var jag värd en längre sömn eller ej, ja det kan man ju undra. Vi hade ett lejon som husdjur som vela äta upp mig så den jagade mig igenom dörr för dörr här hemma, som tur var väcktes jag ganska snabbt från den drömmen. Fortsatte i en dröm då jag höll på att bli lurad av några kunder, så de sprang härifrån utan att betala och såklart sprang jag efter. De körde på mig utan att jag märkte det. Med andra ord, jag dog. Fast jag var fortfarande en "vilsen ande" som vela ha något mer uträtt innan jag kunde gå över till den andra sidan. Men det fanns ju såklart ingen jag kunde prata med för det var ju ingen som varken såg eller hörde mig. Men så vaknade jag upp vid liv, eller?
Projekt arbetet är mycket mer under kontroll nu. Jag har nu gjort min projektplan där jag gjort syfte och mål, kontrakt, tidsplan, riskanalys, budgetanalys. Nu så börjar jag komma någon vart.
Hem och slängde i mig mat för att sedan dra på träning på konstgräs. Engelskmannen och mitt lag vann alla tre gånger, är man bra så är man, haha nej skämt och sido!
Därefter blev det match resten av träningen. Positionen back fick det bli för mig även idag. Nog är det många pusselbitar som inte riktigt ligger på plats än. Med andra ord, jag har mycket kvar att lära men jag är ändå på god väg, vilket känns bra. Så jag hoppas jag ändå inte tappar min plats som forward nu för den vill jag inte släppa eftersom den har jag ju ändå haft i nästan alla år som jag nu har spelat fotboll.
Och förresten inte illa detta eller: "Vi gjorde 20 mål I div 3, och bästa målskytt var Anna-Karin Berglund med 5 st."
Nu är det dags för sleepie time för att sedan ha en dag med mina äldre.
Hundra känslor på en och samma gång.
Fotbollsmötet gjorde mig förvirrad, massor av snack även där.
På bussen till stan satt jag, Forsen och Tilde o snackade om självmord. Då vi kom in på en kille som gjort det inte för så länge sedan. Jag vet, det är dumt att prata om någon som kan beröra och såra andra. Men inne i diskussionen som vi var tänkte vi inte riktigt klart. Då en kille utbrister bredvid och frågar om varför vi pratar om det på en buss och att varför vi pratar om just han. Vi alla fick nog en fet jädra klump i både mage och hals och att vi kändes oss riktigt dumma. Såklart så respekterade vi hans känslor men samtidigt så blev vi så förvånad över att någon påpekar detta att vi inte ber om ursäkt. Men skulle han någonsin läsa här på min sida så kan jag berätta att jag skäms jätte mycket och att jag förstår att det var elakt.
Väl på donken i väntan på deras mat och jag på min buss börjar en annan snubbe snacka om converse skor och grejer, kanske att vi får ett par sådana, vi tre, haha.
På bussen påväg hem pratade jag och en tjej som heter Kajsa om precis den killen som vi snackade om på andra bussen. Så innerst inne är jag inte riktigt ren än.
När jag väl hoppade av bussen för att låsa upp min cykel möts jag av honom som bor på den "gård" där jag ställer min cykel, och han går och kollar i sin postlåda. Läskigt kändes det verkligen, hela dagen har känts så.
Men nu ska jag lägga mig i min säng och drömma underbara drömmar och vakna upp efter sovmorgon med friska och nya tag :D
Förlorad i tiden
Ibland kan jag tycka att det är skönt att dagarna går så snabbt i veckorna så att det snabbare blir helg, men såklart så går ju även dem lika snabbt, eller snabbare förresten.
Så det var underbart att komma hem och bara äta god mat med pojkvännen. Dock gick vi in på konsum och jag med mitt 300 ton lager foundation, folk borde trott att jag var seriös, för oj vilka blickar jag fick på mig.
Lördagen uppstigning halv 9 för att åka tåget in och spela match i rusk vädret, IFK Gävle division 2. Vilket vattenpolo, varje boll stannade i en vattenpöl om man rullade den efter backen. Man var tvungen att skjuta långa och höga, såg man från sidan. Det var skönt på ett vis att sitta i båset med paraply och jacka, men det var kul det lilla jag fick spela också. Dock förlust med 5-1.
Därefter åkte jag med älskling till Valbo för att kika lite telefoner, är i behov av en, så jag vet inte riktigt vilken som faller mig i smaken riktigt. Har inte så stort intresse för någon än så länge, jag kastas gärna mellan olika hela tiden eftersom jag finner småfel eller smårätt i dem. Såklart så åkte vi hem och tog det bara lugnt och kollade på skräckis, burh.
Uppstigning 8.10 på söndags morgonen. Match i division 3 mot Hagaström. Började på yttermitten och nätade mål efter sex minuter. Därefter plockades jag ner av någon konstig anledning till höger ytterback och min prestation får bli godkänd av mig själv. Eller, hade vi bollen gjorde jag det kanon, men vände dem så blev det genast mycket svårare. Det är kul med utmaningar ibland, fick höra på träningen idag (måndag) att vi i Sätra fått en ny och säker back, och det var tydligen jag. Så jag är riktigt glad över att de tog det så bra.
Men åter till matchen, det blev mål efter mål. Och det vinst med 6-1, skön och fin avslutning på division 3 kan man tycka.
Det bar av till Österns pärla för att äta romantisk middag med älskling, mums vad gott det var. Men när vi väl kom hem så fick jag väldigt plötsligt ont i magen och sov en timma. Det var nog flera bollar som vägde in min känsla i magen. Dålig och störd sömn, överansträngning och eventuell dåligt tillgjord kyckling på restaurangen.
Men pigg som en lärka sken jag upp efter att älskling spelat fin musik på guran innan jag somnade in, då fick det bli en massa filmmys hela kvällen lång. I just love it!
Imorse var en morgon då man verkligen inte vela pallra sig upp, men som alltid så vet jag att det är enklast då man väl kommit på fötter.
Efter att ha labbat och ätit i skolan missade jag och Torisen bussen, lyckliga gick vi till Åhlens och kikade. Inom snar framtid ska jag göra ett kap, tror jag. För när jag fastnar för någonting så vet ni vad som händer, jovisst, jag bara måste ha det (a)
På träningen ikväll spelade vi match nästan hela tiden förutom uppvärmningen. Jag fick äran att spela back eftersom jag nu tydligen gjorde så bra ifrån mig igår. Och det kändes faktiskt riktigt bra idag också. Det gick väl i motgång lite då och då, men 80 % av hela träningen så kändes det riktigt bra. Min spelförståelse blir bara bättre, och det är så härligt när jag kan känna det själv.
Nu ska jag sussa i min ensamhet tyvärr, jag får drömma om min prins då istället :)
Jag sitter hellre här..
Det enda som kan vrida och vända på min känsla är saknaden av min farmor som skaver i mig. Första gången jag kom in på avdelningen som var förra veckan, var första gången sedan hon gick bort. Det snurrade runt i huvudet på mig och allt såg ut precis som det gjorde när hon bodde där. Det var som om allt stod kvar på sin plats, ända tills jag fångade tillbaka mig själv till verkligheten. Det var ju inte hon som satt där och log mot mig den här gången utan det var någon annan..
Fotbollsträningen denna dag var rent utsagt helt underbar. Jag har kommit i underfund med att jag ska inte förbereda mig så mycket innan träning/match, jag kommer när jag kommer vilket gör mig stressad om jag blir lite sen. Men inte det minsta sen blev jag till träningen egentligen, tack vare att jag skyndade på mig allting. Ut på plan och göra det som skulles. Det fungerade galant, kändes som att allt ville gå i min väg idag. Sen om det såg annorlunda ut från sidan eller i någon annans ögon spelar ingen roll, för i mig sprudlade glädjen.
Nu har jag packat ihop alla grejer som vi ska ha till spexfotot imorgon, kan knappt bärga mig. Hoppas ingen bangar bara!
Det går i nedförsbacke nu.
Vi åkte hem och myste ner i sängen, det bästa jag vet är att somna in tillsammans med min Simon. Därför var det kämpigt när han skulle kliva upp imorse, jag vela bara dra ner honom igen.
Eftersom jag hade sovmorgon så låg jag ett bra tag till för att få tiden att gå, så det snabbare blir helg såklart., 11.00.
Och tack vare att jag pratat med läraren om att få jobba på hemmaplan med projekt arbetet så gick det jätte bra. Därför hade jag en hel hemma dag. Jobbade på som vanligt från 13.00-16.00 så som de andra gör i skolan.
Sen har jag haft en riktigt egen dag också. Jag började med matlagning till hela familjen vid 17.00. Som var klar 18.30, jag var nogrann kan man säga. Hemmalagade köttbullar, kokt potatis, brunsås och äppel/rödvinbär/svartvinbärs paj. Mums.
Nu ska jag kolla på idol litegrann och sen försöka få mamma att göra lite varmvatten så jag kan ta ett varmt bad, men det lär väl inte hända, får säkert bli en varm dusch istället. Synd att min grabb inte är här om min önskan går igenom.
Imorgon väntas praktik på pensionärshemmet, mysigt. Sen träning.
Ett Tu Te.
Första busschauffören för dagen - godkänd
Andra busschauffören för dagen - godkänd
Tredje busschauffören för dagen - godkänd
Fjärde busschauffören för dagen - godkänd
Femte busschauffören för dagen - icke godkänd
Sjätte busschauffören för dagen - icke godkänd
(Det är fler chaffisar det handlar om egentligen men då blir det två-fyra till)
Efter träningen åkte jag med en virrpanna, eller egentligen inte, men det stod Södra Bomhus på den så den skulle åka till torget. Men nej då, den fortsatte åka kringelkrockar så jag helt kom vilse. Han skulle tydligen stanna först på någon innegata, läskigt var det eftersom jag var den enda på bussen. Men han körde så jag skulle hinna plus att han släppte av mig tidigare där man egentligen inte får släppa av folk så det balanserade väl upp det lite i alla fall.
Men på bussen hem på riktigt så körde chauffören som en galning, tror aldrig det gått så fort efter den vägen någon gång. Sen när en person plingat så kör han förbi hållplatsen så jag blir tvungen att skrika åt honom att stanna.
Men jag kom i alla fall hem och huvudsaken det, trött som en apa fast jag egentligen inte förstår varför. Att lägga sig i dvala låter inte alls fel.
Trött eller pigg tjej, det visar väl sig.
På naturkunskapen idag pratade vi om alkoholen, mycket intressant. Tur att killarna inte har något att säga till om när vi tjejer kommer och tar över och styr, in your face.
Åkte hem med Toris och har nu suttit sedan 2 och pluggat på en historia uppgift som det gick klent med i fredags kväll som jag satt med i några timmar utan resultat. Men nu så fem sidor bör räcka hoppas jag.
Så strax ska jag byta om och packa väskan för att sedan kila på träning som börjar klockan 7. Det är lite jobbigt att tejpa fötterna fortfarande eftersom det tar sådan tid att ta av sig dem och få en bra plats i duschkön, sist som vanligt.
Men ikväll har jag 30 minuter på mig innan min buss går. Skönt att det är konstgräs ikväll, love it.
Får se om jag orkar kasta mig på datorn när jag kommer hem eller om jag hoppar direkt i säng.
Annars hörs vi in the morning :)
Varför vore jag inte en björn?
Därefter mötte jag Simon en snabbis för att sen åka till Åby för att spela litegrann på en match där det blev förlust med 5-0.
Åkte hem med min stackars Simon som behövde se det leriga försöket av att kunna spela fotboll i blöttan och gegget.
Äntligen en lugn kväll och morgon dagen efter, MYS. Så jädra behövligt. Synd att man inte kan vara något djur som går i ide så man kan få njuta lite mer av det, framförallt i en säng tillsammans med mitt <3.
Åkte in för att spela division 3 match mot även Stensätra denna dag. Det är långt mellan gångerna jag kommer att få uppleva en sådan guld målchans som jag gjorde idag. Kom helt fri med målvakten och skjuter rätt på henne, därefter hon slängt sig så skjuter jag henne i bröstet igen istället för att bara runda. Grrr jag är så sur på mig själv att jag skulle kunna börja grina nu, men den tanken måste jag släppa, jag kommer inte att bli starkare av att ha den tanken i huvudet av mitt misslyckande. Jag har haft hur många sådana chanser som helst förut och lyckats, finns inga stopp som hindrar mig att kunna göra dem igen.
Jag hade ett till läge då Albi skjuter i ribban och bollen studsar ut och jag nickar såklart på målvakten istället för att ta ner och lägga den snyggt bredvid. Men det är som sagt så pyttesmå hundradelar/sekunder man måste hinna avgöra och bestämma sig, så man gör inte rätt val alla gånger, bara att inse det.
Däremot var det en tjej som jag sprang nästan helt över kan man säga för jag verkligen vela ha bollen. Så hon kommer igen och slår mig i ansiktet på något konstigt vänster, diskret verkade det ju vara eftersom domaren inte såg det. I och för sig så dömde den helvetes domaren flickfotboll verkade det som. Men jag brukar sällan vela slå någon, eller jag brukar vela komma igen och rubba ner dem med kroppen, men den här gången var jag bara några decimeter ifrån att nita henne med knytnäven rätt över ansiktet. Rör hon mig i ansiktet, har jag då fan all rätt att röra hennes. Men som tur var hade jag psyke nog att inte göra det, och det var nog bäst det eftersom jag då fick fortsätta spela. Så nu har jag en liten bula vid ögonbrynet!
Jag fick chans att börja spela forward hela första och lite in i andra halvlek, sedan fick jag kliva ner på yttermitten, därefter ytterbacken. Jag känner att det är bra att träna på alla positioner, men fortfarande så är toppen min styrka. Förlust med 1-0 blev det i alla fall, och jag är fortfarande sur över att jag inte satte mina jädra chanser, en helt annan match hade det varit, med ett helt nervöst Stensätra som motspelare. Men jag ska sova på saken så jag lägger tankarna åt sidan och fokuserar på nuet istället.
Dags för sleep time för jag har gaggat länge nog för er nu, om ni nu orkat ta er ända ner hit i texten.
Godnatt :)
Fortkörare
Är det okej att vara fortkörare, finns det några undantag? Tjänar man tillräckligt med tid på den sträckan man kör, vad tror du? Är det värt att riskera sitt eller någon annans liv?
Är det okej att öka farten?
Eftersom jag lärt mig på sommarjobbet hur många minuter man tjänar per mil så anser jag att det kan vara värt att behålla den sagda hastigeten enligt skyltarna. Jag kan berätta för er, på en mil där du ska köra 90km/h och du ökar hastigheten med 20km/h så går du 1.40 min i vinst. På tre mil däremot och ökar från 90km/h till 120km/h, så vinner du 5 minuter. Då kan man ju faktiskt börja tänka om som förare. Är man påväg till skolan, träningen, bussen eller vart man nu ska, så kan man åka enligt hastighetsbegränsningarna för att öka säkerheten. Att komma försent eller ta nästa buss, det är värt det. För vad är 5 minuter av ditt eventuella 80 åriga liv?
Jag anser att förare i dagens trafik bör ta ett mycket större ansvar för sitt eget liv, men framför allt för andras liv. Vissa verkar tro att de är helt ensamma på vägen, att de räknar med att andra tar mer ansvar än en själv. Alla har ett ansvar i trafiken. Det finns mötande trafik, överspringande djur, lekande barn som man framförallt ska hålla ett starkt öga på.
Nu ska inte jag säga att jag aldrig åkt med någon som brutit mot lagen genom att åka fortare för att komma i tid. Men tanken kan slå mig emellan åt att några minuters försening gör ingenting egentligen. Man kan ju önska att alla tänker så.
Alkoholen i trafiken då, okej?!
Den här frågan ska egentligen inte behöva diskuteras enligt min mening. Men tack vare misstag gjorda av sådana människor med promillehalt i blodet i trafiken är frågan ställd och den jobbar man emot.
Jag tycker att alkohol och bilkörande inte alls hör till samma kategori eller kan blandas på något vis alls. Hur berusad man än är tycker man att det bör finnas en spärr i huvudet på människor att "man kör inte när man är full".
Hur tycker ni om den frågan? Och hur skulle man kunna arbeta emot det här? Alkolås i bilarna eller ta av människorna körkortet?
Jag skulle vilja införa evigt indraget körkort. Man får sin chans här i livet, man vet klart och tydligt om den vare sig någon berättat det för en eller inte, man missar sin chans och man har begått brott emot lagen. Varför ska man då få en till chans?
Skulle man införa något liknande (för något sånt finns redan, men allt varierar beroende på situation och promillehalt osv. hur indraget det blir) så ska personen få absolut MAX en chans till efter att begått brottet. Det är min åsikt i alla fall.
Mitt citat
Man får sin chans, kastar man bort den, det är upp till en själv, då ska man straffas.
Det är som vackrast när det skymmer
Matchen i onsdags gick personligen väldigt bra trots omständigheterna med mina tejpade fötter. Jag gjorde en assist, kunde ha blivit två-tre till egentligen, eftersom jag och Amme hade ett riktigt bra spel där uppe på toppen. Det blir frispark och jag ställer mig faktiskt omedvetet en bit framför målvakten vilket gör att jag skymmer sikten för henne. Fia lägger frisparken jag tar den med foten och den går öven målvakten, jiho. Vinst med 2-1. Riktigt dåligt egentligen eftersom det var mot Hagaström egentligen.
Igår gjorde jag min första praktik dag på Solberga hemmet, dessutom på min farmors gamla avdelning. Vilket gjorde min dagen lite jobbigare. För det var när hon dog som jag senaste satte min fot här, och framförallt på hennes avdelning och hennes rum. Jag såg mig allt framför mig precis som det var den dagen. Jag tänker inte gå in på detaljer för jag sitter och gråter redan.
Plus att en gammal vännina till farmor bodde i hennes rum och började tappa minnet, och en annan väninna som jag inte sett sedan 2005. Så dessa två ska jag komma mer i kontakt med nu när jag har möjligheten så väldigt nära mig, varje torsdag.
Idag debatterade jag och Julia för folkpartiet och det blev kaos ett tag eftersom det blev verkligen DEBATT, men vi visste ändå fortfarande vårat spår så det var ju huvudsaken. Fick extra beröm av läraren eftersom hon tyckte vi var väldigt pålästa.
På religionen kollade vi på någon debatt, eller jag snarare lyssnade litegrann. För till slut så somnade jag, trött som jag var på bordet, och det märktes nog en del eftersom jag satt och ryckte till flera gånger utan att jag ens tänkte på att jag var i skolan.
Därefter begav jag mig efter ett bökigt påhoppande på bussen pga så himla mycket folk och snurrig chaufför. För att sedan träffa älskling en timme för att äta middag tillsammans, och han bjöd, gullig som han är. Tack min lilla sötbeta =)
Nu har jag suttit sedan 7 och försökt plugga på historia uppgiften men jag hittar inga konkreta och bra svar så jag lägger den uppgiften åt sidan. Istället har jag utvärderat klart debatten från idag och ska kolla på ett filmklipp till en uppgift inom Människan socialt & kulturellt.
Sen ska jag städa rummet litegrann och byta i sängen, kan ju behövas.
Imorgon uppstigning 7.00 för att åka in och hjälpa MHF med vältebilen, är redan spänningsfull. Därefter blir det lunch med Simon och match i divison 2 mot Stensätra. Sen blire väl ändå hem och bara ta det lugnt och bya med älsklingen, jag hoppas verkligen det!
Hoppas!
Projektet är snart under kontroll och förrän då kommer det kännas bra
På träningen igår känns det fortfarande som om jag har två tegelstenar på fötterna och det är jobbigt att jag inte törs gå in i närkamper. Men trots det känns det som att det går riktigt bra ändå.
Ikväll är det division 3 match mot Hagaström och jag är kallad. Håll en tumme för mig! :)
Är det meningen att man ska önska sig något?
För vissa låtar drar man bara paralellen till saker som man gått igenom som yngre, och det är bara så synd att man inte kan stanna på samma års-nivå kan man tycka ibland.
Träningen började med en stel fot, men jag visste att efter lite löpning löser det där sig och jag kommer inte känna mig lite obekväm med tejpen på "fel" fot. Mycket riktigt, så blev det. Det var skönt med mycket bollteknik idag, det var som om de anpassade träningen efter mig. På matchen som nästan hela träningen bestod av (1h + 45min) gick det inte lika bra. Närkamper törs jag inte närma mig på än, jag känner mig osäker och klumpig med min fot. Vill inte riva upp skadan. Men efter att ha nätat 2-3 mål så kändes det ändå som en lättnad på så vis.
På cykeln hem från hållplatsen så fick jag se mitt andra stjärnfall inom en vecka, om ens det. Sist var det ett stjärnfall jag aldrig kommer glömma, så klart och starkt och uthålligt på något sätt. För det kom inte och försvann direkt utan det föll väldigt väldigt länge. Men någon önskan törs jag mig inte be om, inte den här gången i alla fall.
Men hörre ni. Nu är jag så trött att jag inte vet hur skön min säng kan vara. För imorgon väntas matematik C på morgonen och sedan historia på eftermiddagen, därefter träning. Jag kommer att behöva min sömn för att klara mig igenom den här veckan!
Sov gott vart ni nu än somnar och med vem :)
Vart flög min energi?
Men som tröst är att jag vet att jag klarat av skolan så bra förut då jag också hade mina kämpar stunder precis som jag har idag, det är bara att bita i det sura äpplet och göra som jag gjort förut, ge min energi till det. Som förhoppningsvis bör dyka upp snarast.
Ikväll blir det att trä på sig fotbollsdojjorna igen och gå ut och lira fotboll på planen i Sätra. Vi får se hur det kommer att gå. Men eftersom tejpen har hjälpt mig förut så bör den ju inte svika mig idag heller. Dock ska jag helst skippa närkamperna fick jag höra, men vi får se hur mycket mod det finns i lilla AK ikväll.
Dagarna bara flyger förbi
Vi lever faktiskt i en värld där samhället är uppbyggt på ett sådant finurligt sätt att man börjar gå hos dagmamman efter några år man funnits, går upp på dagis, lekis, grundskolan, gymnasiet, högskola. Man går över från plugg till arbete, som man ägnar hela sitt liv åt för att tjäna ihop pengar för att kunna ha tak över huvudet och mat för att överleva. Går i pension och dör. Vad är det för liv? Man lever efter redan uppgjort samhälle och man ser inget annat, vissa kanske gör det, jag vet inte.
Man lär få släppa verkligheten ibland och tänka över det precis som jag gjort nu, att man kunde ha lagt upp världen på ett annat sätt, kanske, kanske inte? Att leva som en riktig naturmänniska. Ja varför inte, man kanske ska prova på det.
Åter till verkligheten och den planeringslagda vardagen. Jag har haft en rätt så avkopplande helg med pojkvännen. Och nu väntar en hel veckas jobb i skolan, som tur är inga prov än. Men först ska jag krypa ner i soffan med pojkvännen och njuta av denna söndags kväll.
Too much now
Den tror jag på!
Dålig uppdatering jag får ursäkta. Men det kan bli så då man har fullt upp om dagarna igen, vilket jag tycker är mycket skönare.
I helgen som var hann vi med mycket Simon och jag, känns i alla fall så. Tre filmer om inte mer hann vi se under hela helgen, vilket är ovanligt för oss att se så mycket på film ändå, eller?
En film jag verkligen kan rekommendera er är :
Jag har rattat lite med bilen för några dagar sedan också, och det går bara bättre.
Dessutom rehabbat måndag och tisdag. Får se när foten min tillåter mig att få springa på den, för ni ska inte tro att jag inte testat sprungit, för det har jag. Och det gick inte som jag trodde.
Nu strax ska jag åka till hälsocentralen och hämta ut lite sprutor. Sen åker jag vidare in mot stan för att träffa Julia och Vanessa, för att prata lite politik till vår debatt nästa vecka. Därefter projekt arbete i skolan klockan 13 - 16. Sen får vi se om jag åker in och kikar på division 3 matchen ikväll, för kan bli lite tajt med bussarna eftersom matchen börjar kvart i 8.
Är utseendet allt?
Är utseendet allt för dig? Är det viktigt att dom i din omgivning ser bra ut? Tänker du ofta på hur du själv ser ut? 
Utseende för mig
Jag kan ha perioder då mitt utseende är viktigt och perioder då det är mindre viktigt. Jag törs öppna mig mer för folk när jag märker att dom öppnar sig för mig och att dom gärna släpper in mig i sitt liv, vare sig jag har självförtroende för mitt utseende just då eller inte. Så länge jag blir accepterad av människor och att de tar mig för den jag är så behandlar jag dom precis likadant tillbaka. Är det människor som behandlar mig illa eller inte vill ha med mig att göra, bryr jag mig heller inte i dom.
Utseende hos andra
Jag accepterar mina kompisar för hur dom ser ut. Finns det något extra kilo? Så är det bara mer att älska.
Alla människor tycker olika, att andra människor ser bra ut eller mindre bra ut. Man kan tänka så, men det är aldrig så att man säger att någon inte ser bra ut. Jag har lärt mig att människor som inte har utseendet på sin sida också har en underbar personlighet. Man går miste om mycket om man väljer personer som bara ser skit bra ut. För alla är vi ju människor, av kött och blod, två armar och två ben, vi har en hjärna och ett hjärta. Det enda som skiljer oss åt är vårt utseende.
Då kommer vi till frågan är det viktigt hur din partner ser ut?
I början när man ska träffa en kille så är det för mig hälften så viktigt hur han ser ut. Självklart är det utsidan som gör att man blir intresserad. Märker man då att personligheten gör en ännu mer nyfiken så gör ju det bara saken bättre. För jag har märkt vilka idioter det finns för killar, visst det finns änglar också. En sak har jag kommit i underfund med. Killar som är mån om sitt utseende och ser väldigt bra ut, har oftast en mindre bra personlighet. Jag tror att det kan vara för att de vet hur de verkligen ser ut, så de spelar mest på det. Sen när det väl kommer till krita att vara sig själv så brister det lite. Eftersom de inte vet hur de ska bete sig, eftersom det är ju ändå utseendet som är viktigast, eller? Ja i alla fall är det så för dom.
Nu ska jag inte komma och säga att det inte finns några bra killar i den kategorin för det gör det säkert, men det är min uppfattning och syn på det hela. Så är min upplevelse.
Tänk på att..
Utseendet är inte allt. Man måste komma ihåg att varenda människa är unik på sitt sätt. Alla har olika egenskaper och utseende osv. Det är bara något att acceptera och glädjas av tanken att ingen annan finns som är precis som du!
Mitt citat
Acceptera andra för dom de är. För det vill väl du bli, accepterad för den du är?
1 år går snabbt
Eftermiddagslektionen som vi hade historia A lektion (som också är valbart), var nog den konstigaste lektionen någonsin. Läraren stod och pratade i ca. 1.5 - 2 timmar. Han hade mycket kunskap om historia, det var inget snack om saken, och att han pratade om mycket fakta, men hans sätt att förmedla kunskapen var värre. Vi tjejer i klassen pratade om det i skolan idag att: "skulle jag behöva sammanfatta det han berättade igår, jag hade ingenting att kunna säga då. Jag lärde mig ingenting." Det känns ju bra att vi har den här kursen ända fram till sommarn. Men man kan ju hoppas att det blir ljusare tider även där.
Efter skolan kom älskling och hämtade mig, Julia O och Tora. Vi skjutsade dit alla brudarna dit dom velade, sen åkte vi hem för att laga mat. Ja, det tog oss 2 timmar innan maten stod på bordet. Vilket velande och hit och dit det blev med allt. Men det fick bli stuvade makaroner och falukorv, mums. Det var längesen man åt riktigt stuvade makaroner.
Därefter fick det bli filmmys hela kvällen, vi började med en skräckis som hette Unrest som faktiskt ändrade mitt tänk rejält som jag haft åt obduktionist hållet, förut alltså. Den var rätt okej ändå faktiskt. Jag vet hur jag blir stressad och tränar mitt hjärta mer, att kolla på skräckisar. Det slår 190 när jag faktiskt tänker på det under filmtittandet.
Vi avslutade med komedi filmen UP, sorglig och rolig.
Snark snark blev det därefter.
Sovmorgon till 10 = (Y).
Projekt arbete en timme, sen blev det av att prova studentmössa och beställa. Så nu är det gjort. Man känner verkligen att detta är verkligen vårat år, 92ornas studentår. Jag kan knappt bärga mig!
Och förresten. Min mobil har hamnat i Sakinas väska som bor i Hofors, tror ni man känner sig lite naken utan telefon?! Prova lämna den hemma någon dag ska ni få se vad jag menar ;)
