Är det okej att vara fortkörare, finns det några undantag? Tjänar man tillräckligt med tid på den sträckan man kör, vad tror du? Är det värt att riskera sitt eller någon annans liv? 
 

Är det okej att öka farten?
Eftersom jag lärt mig på sommarjobbet hur många minuter man tjänar per mil så anser jag att det kan vara värt att behålla den sagda hastigeten enligt skyltarna. Jag kan berätta för er, på en mil där du ska köra 90km/h och du ökar hastigheten med 20km/h så går du 1.40 min i vinst. På tre mil däremot och ökar från 90km/h till 120km/h, så vinner du 5 minuter. Då kan man ju faktiskt börja tänka om som förare. Är man påväg till skolan, träningen, bussen eller vart man nu ska, så kan man åka enligt hastighetsbegränsningarna för att öka säkerheten. Att komma försent eller ta nästa buss, det är värt det. För vad är 5 minuter av ditt eventuella 80 åriga liv? 
Jag anser att förare i dagens trafik bör ta ett mycket större ansvar för sitt eget liv, men framför allt för andras liv. Vissa verkar tro att de är helt ensamma på vägen, att de räknar med att andra tar mer ansvar än en själv. Alla har ett ansvar i trafiken. Det finns mötande trafik, överspringande djur, lekande barn som man framförallt ska hålla ett starkt öga på.

Nu ska inte jag säga att jag aldrig åkt med någon som brutit mot lagen genom att åka fortare för att komma i tid. Men tanken kan slå mig emellan åt att några minuters försening gör ingenting egentligen. Man kan ju önska att alla tänker så. 

Alkoholen i trafiken då, okej?!
Den här frågan ska egentligen inte behöva diskuteras enligt min mening. Men tack vare misstag gjorda av sådana människor med promillehalt i blodet i trafiken är frågan ställd och den jobbar man emot. 
Jag tycker att alkohol och bilkörande inte alls hör till samma kategori eller kan blandas på något vis alls. Hur berusad man än är tycker man att det bör finnas en spärr i huvudet på människor att "man kör inte när man är full". 

Hur tycker ni om den frågan? Och hur skulle man kunna arbeta emot det här? Alkolås i bilarna eller ta av människorna körkortet?   

Jag skulle vilja införa evigt indraget körkort. Man får sin chans här i livet, man vet klart och tydligt om den vare sig någon berättat det för en eller inte, man missar sin chans och man har begått brott emot lagen. Varför ska man då få en till chans? 
Skulle man införa något liknande (för något sånt finns redan, men allt varierar beroende på situation och promillehalt osv. hur indraget det blir) så ska personen få absolut MAX en chans till efter att begått brottet. Det är min åsikt i alla fall. 

Mitt citat
Man får sin chans, kastar man bort den, det är upp till en själv, då ska man straffas.  

Är utseendet allt för dig? Är det viktigt att dom i din omgivning ser bra ut? Tänker du ofta på hur du själv ser ut?



Utseende för mig
Jag kan ha perioder då mitt utseende är viktigt och perioder då det är mindre viktigt. Jag törs öppna mig mer för folk när jag märker att dom öppnar sig för mig och att dom gärna släpper in mig i sitt liv, vare sig jag har självförtroende för mitt utseende just då eller inte. Så länge jag blir accepterad av människor och att de tar mig för den jag är så behandlar jag dom precis likadant tillbaka. Är det människor som behandlar mig illa eller inte vill ha med mig att göra, bryr jag mig heller inte i dom. 

Utseende hos andra
Jag accepterar mina kompisar för hur dom ser ut. Finns det något extra kilo? Så är det bara mer att älska. 
 Alla människor tycker olika, att andra människor ser bra ut eller mindre bra ut. Man kan tänka så, men det är aldrig så att man säger att någon inte ser bra ut. Jag har lärt mig att människor som inte har utseendet på sin sida också har en underbar personlighet. Man går miste om mycket om man väljer personer som bara ser skit bra ut. För alla är vi ju människor, av kött och blod, två armar och två ben, vi har en hjärna och ett hjärta. Det enda som skiljer oss åt är vårt utseende. 

Då kommer vi till frågan är det viktigt hur din partner ser ut?
I början när man ska träffa en kille så är det för mig hälften så viktigt hur han ser ut. Självklart är det utsidan som gör att man blir intresserad. Märker man då att personligheten gör en ännu mer nyfiken så gör ju det bara saken bättre. För jag har märkt vilka idioter det finns för killar, visst det finns änglar också. En sak har jag kommit i underfund med. Killar som är mån om sitt utseende och ser väldigt bra ut, har oftast en mindre bra personlighet. Jag tror att det kan vara för att de vet hur de verkligen ser ut, så de spelar mest på det. Sen när det väl kommer till krita att vara sig själv så brister det lite. Eftersom de inte vet hur de ska bete sig, eftersom det är ju ändå utseendet som är viktigast, eller? Ja i alla fall är det så för dom. 
Nu ska jag inte komma och säga att det inte finns några bra killar i den kategorin för det gör det säkert, men det är min uppfattning och syn på det hela. Så är min upplevelse.   

Tänk på att..
Utseendet är inte allt. Man måste komma ihåg att varenda människa är unik på sitt sätt. Alla har olika egenskaper och utseende osv. Det är bara något att acceptera och glädjas av tanken att ingen annan finns som är precis som du!   

Mitt citat 
Acceptera andra för dom de är. För det vill väl du bli, accepterad för den du är?

Tror du på gud eller någon högre makt? Tror du på ödet och att allt har en mening eller är det slumpen?



Vad jag tror om högre makt
Jag tror inte på den såkallade gud, en gammal farbror med skägg och paltor som hänger, som styr och ställer över oss, där uppe, nere, till höger eller vänster eller vart han nu än finns någonstans. Men någon högre makt kan jag faktiskt ibland tro på. Och varför jag bara tror på det ibland är för att jag bara känner så i min kropp, i vissa tillfällen.
Ibland måste något finnas och beskydda en. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro eller uttrycka mig till er så det inte låter att jag är 100 % säker på min tro, för den varierar faktiskt från dag till dag.
Jag kan tro att vi människor har fått lånat den här skepnaden som nu är vår kropp, den största gåvan vi fått är vår kropp och livet som vi kan leva med just det här utseendet. Före födseln och efter döden, vem vet, vi kanske byter skepnad?

Vad jag tror om ödet
Min åsikt är faktiskt lika öppen här som när det gäller högre makt. Jag är nog lite mer för ödet och att saker som händer har en mening till varför det hände. Det finns saker som vi själva ligger i grund till. Som jag anser har en mening att man gjort. Att jag går på den skola som jag går på, att jag har dom kompisarna jag har, de kläder jag har, och att jag har den pojkvän som jag har. Det finns en mening att dessa saker händer, de är liksom jag. De ska bara hända mig.

Dessa djupa funderingar är så djupa att de är svåra att förklara, idag var det svårare för mig att diskutera om detta ämne än om jag kanske skulle prata om det imorgon. Men som sagt, det finns en mening med att jag ska lägga ut det här just nu, det är därför jag har skrivit det just nu.

Mitt citat
Man ska ta vara på varje ögonblick, annars kan det vara försent. Det kommer kanske bara ett sådant ögonblick i ditt liv. Det ena ögonblicket är inte det andra likt.

Varför finns rasismen?
Varför tror du att rasismen finns? Är det bra eller dåligt att den finns?



Min åsikt om rasismen
Jag tror att många människor drar folkgrupper över en och samma kam. Man tänker inte så långt att alla människor är olika. Det är ju bara att titta på svenska folket, som att vi alla är likadana? Nepp, vi har alla olika sorters stilar av kläder, hårfärger, smink, kroppar, åsikter, tankar o.s.v. Det finns det ingen som kan ändra på. 
En vanlig svensk fördom idag är att invandare är oftast kriminella. Krimnaliteten bland unga invandare ökar just nu none stop.
Jag personligen tror inte det bara är invandrares fel att det begås brott. Två anlednings faktorer kan vara det att de har genomgått hemska saker i sitt eget land plus att de har egna kulturer och religioner. Med andra ord så tänker varenda svensk olika, såklart, men vi håller fortfarande ett jämt band mellan oss. Om ni förstår vad jag menar. (Ex: Man bär inte vapen och man dödar inte. Man våldtar heller inte.. Visst det finns undantag där också, men det gör det överallt.) Medan invandrare kommer in till vårt land och som då får svårt att förstå hur vi tänker, styr och argumenterar.
Jag menar, det krävs två personer för att ha sex. Det krävs två personer till att behöva bråka med varandra. Och så lyder även svarsalternativet här; Det krävs två människo "raser" till att starta diskussioner/argumentationer. 
Statistiken säger att invandrare är lite värre på kriminella biten, men det är fortfarande inte BARA dom som begår brott. Nej just det, stopp och belägg, vi svenskar ska inte komma och säga att vi är ett dugg bättre för det är vi inte.    

Rasismens uppkomst
Rasism uppstår ur tanken att mänskligheten kan delas in i raser. Raserna antas ha olika egenskaper. Rasistiska teorier leder sedan till rasistiska handlingar och attityder. 

Jag har nu läst på internet på olika sidor där invandrare gett ut sin talan, som lyder.
De som bor i förorten träffar aldrig någon vanlig Svensson. Därför växer fördomarna om att alla svenskar är rika, bor i fina områden, styr alla företagen och inte ger invandrare jobb. Då är det lätt att få bilden av svenskar som rasister. Det skapar lätt hat.
På samma sätt växer svenskarnas fördomar om invandrare, att de till exempel inte vill anpassa sig till det svenska samhället.  

Angående mig personligen
Jag ska inte säga att jag är perfekt nog och följer dessa bitar. För jag kan dra vissa över en kam ibland. Jag kan vara rädd för att gå på stan själv om jag skulle möta ett gäng invandrare. Jag blir dubbelt så rädd då jag möter dom än när jag möter ett gäng svenskar.
Mina rädslor och oroligheter uppstår mestadels efter allt jag läser i tidningarna. För jag vet innerst inne att det finns minst lika många invandrare som det finns svenskar som har ett hjärta av guld.
Jag har vänner som är invandrare och de är precis likadan som en svensk, förutom att de bara har ett annat utseende. Det skiljer inte så mycket egentligen.

Mitt citat
Tänk efter före innan du öppnar munnen och pratar skit som om du vore rasist. Du kan skaffa dig en jätte bra umgänge genom att släppa in alla olika sorters människor in i ditt liv. Ge alla en chans!

Är självmord något du tycker är acceptabelt och inte fel? Är det fegt att ta självmord? Skulle du tycka det var okej om någon av dina kompisar tog sitt liv för trassel i sin vardag?  



Varför tar man sitt liv?
Jag tror att många gör det i skrik på hjälp. Jag tror att många av dödsfallen inte var med mening, att det inte skulle gå så långt att man klippte av sitt eget livsband. Utan bara ville göra sin röst hörd, liksom att visa att man finns. Jag tror inte många tänker riktigt på vad de gör när det gör en sån här sak. För egentligen vill nog ingen sluta leva. Det kan ju vara det största gåvan man någonsin fått. För man vet ju aldrig vad som hände innan födseln och man vet ju heller inte vad som har en att vänta efter döden. Alla kommer en dag få veta, men inte i ett människolevande tillstånd.

Min åsikt om självmord
För mig är självmord inte acceptabelt någonstans, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Hur svårt man än har i sitt liv, det är alltid EN själv som avgör vad som kommer att hända i sitt eget liv. Man tänker egna tankar, man känner egna känslor. Varför man t.ex. går på den skola man gör, har dom kompisar man har, har den pojk- eller flickvän man har, äger dom kläderna man bär, är ting/saker man SJÄLV har dragit till sig. 

Tips
Skulle du känna att du umgås i fel kompiskrets, att du inte har några känslor kvar för din partner. Så kan du från och med nu, ändra på det. Det är bara DU som kan börja leva det liv du vill när du vet att det är du som styr ditt eget liv och att det inte är någon annan. 

Du ändrar, ingen annan
- Att man har vänner som sviker. 
- Skola som inte går som man vill. 
- Idrott som inte går som man vill. 
- En opålitlig pojk- eller flickvän. 
- Föräldrar som är alkoholister. 

- Vänner som sviker, är inga vänner!
- Skola som inte går som man vill, har man antingen valt fel linje eller så har man inte rätt inställning för sitt program. 
- Idrott som inte går som man vill, ska man antingen ändra inriktning på sport eller ändra sin inställning. Och ändra sin inställning menar jag att det bara är DU som kan göra det. Människor runt omkring en kan hjälpa till att pusha en, men det är fortfarande du som i slutändan gör valet. 
- En sådan partner som det inte går att lita på förtjänar inte ens uppmärksamhet eller energi.
- Har man föräldrar som är alkoholister betyder inte det att man ska gå i samma fotspår. Det är dom själva som valt att ha det beroendet från början, du själv styr över ditt eget liv, kom ihåg det! 

Är det fegt?
Enligt min åsikt är självmord bland det fegaste som finns. Vet du hur många som skulle sörja efter dig när du tagit livet av dig? Nej jag tror faktiskt inte man vet det. Människor som bara vet vem man är, fäller till och med en tår. Man vet inte vad man lämnar efter sig. Det är egoistiskt, man kan vända sitt liv från det sämsta till det bästa, genom att bara tänka!
Jag skulle inte tycka det var okej om någon av mina kompisar tog sitt liv. Människan har styrkan och viljan någonstans där inne, som man lär lära sig att styra och ha kontroll över.

Mitt citat
I dom allra jobbigaste, tuffaste och hårdaste situationerna i ditt liv, det är då du ska kämpa som allra mest!

Nu tar jag efter dig lite Annah Stefanson med alla debatt inlägg som du gör, hoppas det är okej om du läser min någon gång och ser det här :)



Varför finns svartsjuka?
Varför tror just du att svartsjuka finns? Är det bra i vissa situationer, eller är det inte det? Hur kan man få kontroll över den om man drabbats av den? Tror ni sin partner mår bra av att man är svartsjuk? 
Låt era åsikter flöda ner ut på tangentbordet :)  

Min åsikt om svartsjuka
Jag tror att det som ligger i grund till att man blir svartsjuk är för att sin egen självkänsla och sitt eget självförtroende dalar, mer eller mindre. Jag tror att vi alla någon gång har känt att man inte räcker till, inte duger och frågar sig själv; varför vill han ha mig, och att man har känt sig ful.
Har inte ni som jag tänkt:
"Varför har inte jag dom benen, eller dom brösten, det söta ansiktet, den rumpan som passar så bra i alla jeans, precis som de dära tjejerna?"
Att man kan stå framför spegeln och komma på alla olika nya sorters komplex över sin egen kropp. 
"Vilka små bröst jag har, dom är så spretiga och strutiga. Vilken liten rumpa jag har, varför har jag bristningar på den och på låren. Vilken tjock och putig mage jag har. Vilken dubbelhaka jag har, stor näsa och konstiga ögonbryn.."  

Släng alla dom tankarna åt sidan. Ställ er framför spegeln och se allt det fina ni har, och var stolt över det.
Sätt detta på minnet "Sörj inte det du saknar, utan glädjs åt det du har." 

Det du tänker på, kommer även tillbaka som en känsla som du känner. Tänker du på något negativt känner du en negativ känsla och tvärtom. Är ni med på vad jag menar?! 
Tänk därför bara positiva tankar! 

Tips när sin partner är på fest eller liknande
Är ni oroliga över att er pojk- eller flickvän kommer att vara otrogna på en fest, på krogen, på jobbet, på badhuset när ni inte är med? 
Sitt inte hemma och tänk på det, det hjälper inte. Vad kan du göra åt den saken, ingenting. Händer det så händer det. Med andra ord så kommer du ingen vart med den tanken, eller hur?  

Det är väl inte den känslan ni vill känna? Oro om att sin partner kommer vara otrogen? Ni vill väl alltid vara lycklig och glad, eller? 
Se till att ha någonting att göra. Umgås med dina egna kompisar, städa, sätt er och skriv/läs, ja vad som helst som får er att tänka på annat som gör att tiden går fortare. 
Skulle det vara en omöjlighet. Tänk inte "nu sitter han/hon säkert med skit snygga brudar/grabbar som flörtar med min pojk - flickvän. Tänk OM dom dansar, kramas, pussas..." 

Min filosofi: 
Skulle hon/han vara otrogen mot en, då är det ju så, eller hur? Det finns ingenting man kan göra åt saken. Saker och ting som händer, händer bara. Och avgör vår partner att göra det, så är det upp till den, inte oss. 
OM det nu skulle ske så får man ta och lösa det problemet då. Varför oroa sig för ett problem som kanske inte uppstår, helt i onödan? 
Det är onödig energi man lägger ner på tankar som ger oönskade känslor.
Så lita på er partner! 
För ni märker om ni inte kan lita på den, för sanningen kommer alltid fram, förr eller senare. Antingen av partnern själv eller av någon annan, trust me. :)