30/1 Basketögonblicket
Vi har i alla fall dragit oss från Ockelbo till Hamrånge nu, och innan vi åkte ut från Ockelbo så kunde vi inte låta bli och stanna en snabbis på Kuxa för att kolla på dam-basketen. För första gången i mitt liv så har jag äntligen fått sett Julia Olsson spelat basket in real, fast i snabba drag. Men jag har länge velat sett allihopa, och vilka det faktiskt även är som spelar, för så stor koll har jag tyvärr inte.
Men nu är vi i alla fall i Hamrånge och eftersom jag är så pass förkyld så kan man inte göra så mycket. Det var bestämt att åka till Kungsberget under dagen men eftersom svärfar och jag drabbats av sjukdom så var vi tvungna att skippa det tyvärr. Egentligen var det även bestämt en kväll med Becca också men den fick vi stryka för jag vill inte riskera att göra någon mer sjuk, och heller inte göra mig värre. Så det får bli att äta gott, dricka mycket (vatten!) och mysa rejält. För jag har ju ändå min underbara pojkvän som sällskap :)
29/1 Finns ingen gräns på självbjudning?
En morgontrött AK med halsont är ingenting att leka med, är nästan så jag blir rädd för mig själv ibland. Jag vaknade bredvid Simpan som då hade sovmorgon, och jag skulle upp kvart i 7 med halsont, så glad var man inte. Men så fort jag hade fått på mig alla kläder, kommit ut och växlat några ord med svärmor och fått i mig lite näring så blev humöret mycket bättre. Pussade älskling 'godmorgon' och vandrade vidare till busshållsplatsen där självaste Jenkan stod, det var ju ett tag sen man träffade prissen!
I en och en halv timme var vi på studiebesök på Hjälpmedel Sam, som är en firma som säljer och hyr ut hjälpmedel till de som har av något slag en funktionsnedsättning, men dit kan även de 'friska' komma och köpa saker som underlättar i vardagen. Det var intressant faktiskt, dock lite jobbigt att stå så länge så det var enbart det man hade i tankarna.
När vi skulle åka vidare tillbaka till skolan drog man fram hundögonen precis som Daniel och Linus hade gjort, så jag och Skärdan åkte med på ett banaskal också. Och spontan som jag är, och utan att tänka mig för så har jag gjort bort mig alldeles för många gånger. Men det har gett många goda skratt så jag ska nog inte vara orolig.
Det började med att vi satt i den ordningen i bak att Daniel satt till vänster, Julia i mitten och jag till höger, sett uppifrån. Jag hade spänt fast mitt bälte i rätt, men Julia fick inte i sitt utan knäppte upp mitt och satte i sin där. Jag bytte tillbaka och försökte hjälpa henne att få i bältet. Jag gav ut kommentarer som: "Julia, mitt hål funkar ju, ditt hål funkar ju inte. Jag som har försökt på så många olika vis" Därefter blir jag ganska så irreterad och säger till läraren: " Ja det var då ett slappt hål du har, Kristin". Som svar fick jag en orolig och rätt så förvånad blick, "okej?".. Resten skrattade så det var ju i alla fall tur. Jag som jämt annars brukar skratta har varit ovanligt trött och seg i huvudet, har liksom inte tyckt att alla skämt som alla dragit har vart så roliga.
Väl på engelskan så sitter jag, Vanessa och Julia i grupprum. Julia äger ett vaselin och jag frågar om jag fick låna, sure. Då dyker frågan upp i huvudet på mig och jag ställer den, "är inte det här något som man brukar använda vid porriga tillfällen?". Julia: Jo i stjärten, framförallt bögar.
Jag, så inne i det jag gör, att jag har tagit alldeles för mycket vaselin på läpparna (munnen) säger: "åh nu blev jag ju våt, eller jag menar.. blöt". De var kul idag efter att Vanessa fått höra båda dessa händelserna, jag har aldrig sett henne så glad. Att tårarna bara rann på henne och ja, då blev jag glad inombords verkligen att jag kan glädja någon!
Nu så har jag äntligen kommit hem till Ockelbo igen då jag sitter i sängen och är mätt och belåten efter middagen, tacos. Så jag och älskling ska ut och få frisk luft så man blir till en förhoppningsvis friskare människa, man kan ju hoppas åtminstone förkylningen, för det andra har då aldrig gått bort, hehe. Nej sen blir det nog att bara ta det lugnt, tv-tittande eller kanske spela något spel? Sen blir det ju såklart en massa mys också, det har vart nog efterlängtat att pussa ordentligt på pojken sin =)
28/1 Studiebesök
Jag, Skärdan och Vanessa var så duktiga idag att vi åkte in en rätt så tidig buss till Gävle på självaste sovmorgonen. Vi satte oss på Wayne's för att planera lite inför studiebesöket som vi skulle göra på Korpen. Vi skulle kika på hur ledarskapen under ett Core pass fungerade. Core är stabilitetsträning och fokusen ligger på korsetten (bålen).
Så vi drog efter att ha kollat på detta men också intervjuat ledarna, tomma i magarna som vi var så skippade vi idrotten. Så jag åkte hem med 2 tåget, eller rättare sagt, 2 bussen eftersom det hade blivit ersatt. Så där träffade jag älsklingen, jippie.
Så på kvällen blev det att åka och kolla på träningen istället. Fast jag kan få tillägga att jag stod lite i mål, så jag är nog reservmålvakten nu, eller vad säger ni? Tss, om jag hade fått fördubbla mig själv både på längden och bredden så skulle det ha funkat.
Åkte därefter hem och myste med pojkvännen min :)
27/1 Gymmet
Det var så att jag och Simon skulle äta något jätte gott hemma hos honom, vi hade fixat till det på vardagsrums golvet på flyttbara spisplattor. Jag var tydligen barnvakt till en tjej som var kannibal och som var ett år yngre än mig, hon var ungefär lika stor som mig. Hon var min slav och jag gallskrek att hon inte fick äta upp mig. Men efter ett tag blev mitt skrik till värsta barnleken för henne och hon lyssnade inte. Vi var tvungna att springa in i ett rum, och hon hade då kallat på förstärkning. 2 grova vidriga män. Plötsligt var vi inte hemma hos Simon, men ändå så var vi det :s
Jag sprang in i ett rum och Simon var konstigt nog redan där inne. Vi stängde igen dörren snabbt och satte dit en stor soffa. Fast det konstiga och jävliga var att dörren gick åt andra hållet så det var ju hur lätt som helst att öppna den utifrån.
Min dröm gick alltså ut på att jag skulle bli mördad genom att bli uppäten, vad sjutton..
Gymmet var startpunkten då Skärdan och Vanessa körde med mig. Axlar och bålen var vår planering, och så blev det. Nu ska hållningen bli helt åt andra hållet jämfört med vad det är nu. Nog för att jag körde det lugnt med flåset och så, men vikterna maxa vi på.
Åkte hem och har suttit och gjort svenskan som handlade om "Ögonblick som förändrade mitt liv".
Tänkte nyss åka ner till Norrsundet och gymma med Matilda men BÅDA bussarna missade mig. Så det var bara att gå hem igen det. Så istället för träning så får det bli en "ta hand om sig själv" kväll. Så som badning/duschning, fotvård, handvård ochhårinpackning =)
tick tack..
Imorgon blire iallafall gym, vare sig vilket!
26/1 Bra start!
Hade hälften hälften mardröm inatt, beror lite på hur man ser det. Jag vet att jag skulle stanna i skolan och titta på film för att vänta på bussen. Väl klockan halv 4 hade lärarna släckt ner hela skolan och det var tomt överallt. Jag hade bestämt mig för att stanna och sova där. Bäcksvart blev rummet som jag var i, enbart en fotlampa funkade. Sen vaknade jag, livrädd :s
Frukosten bestod av ett ägg med kaviar, 2 mackor med leverpastej och en stor mugg med te. Så jag har stått bra på det idag till lunchen, faktiskt.
Påväg till bussen pratade jag med Steffi om att vi kan gå 5min senare än vanligt, vi var tvungna att nästan springa. Men det hade vi ändå inte behövt gjort. Bussen kom 10min försent först och främst, till och med så var det enbart Bergby bussen som anlände. Med andra ord, proppad buss av hela Hamrånge gymnasie elever. Så man fick stå. Bara en bit på vägen, vi hade knappt kommit utanför Hamrångefjärden så får vi soppatorsk. Jippie, så där står vi i 30 minuter och väntar på nästa buss. Som likaså blir fullproppad, fast som tur var fick jag sitta till Gävle. Jag kom bara 15 min försent till lektionen så det är ju bra ändå, men man var bra trött då.
Datorn krånglade på nästan hela svenska lektionen, men som tur var verkade Perra ha koll på läget och det vara bara att diskdefragmantera och diskrensa den. Men nu så funkar den ett tag i alla fall, och det förhoppningsvis tills jag får tag på några usb-minnen som jag kan spara alla bilder på.
Nu är man klar med redovisningen och jag är rätt nöjd ändå, något mer att skaka av sig axlarna. Dock har jag fått förkylningen och ge bakslag, så det blir ingen träning för mig idag tyvärr, ska i alla fall åka och titta så jag visar intresse. Vill vara helt frisk inför Ljusnan Cup då man vill kunna ge allt! Så det är bäst att göra på det viset.
Strax ska jag och Skärdan ner på stan och... ja ni förstår nog vad vi ska hitta på. Gå och fika lite, som vanligt. Men det gör inte oss något, går man på idrott & hälsa så går det jämt ut ändå (:
Bedtime
Nu strax är det dags att krypa till sängs, och därmed på tyvärr, egen hand. Det kommer att bli svårt utan min älskade, men det är bara att bita ihop. Ska kika på "Se upp för dårarna" så det får mig nog att stänga ögonlocken lite bättre kanske.
Ska ner och käka lite kvällsfika, för det är nästan intill omöjligt för mig att lägga mig med en kurrande mage. Den måste vara mätt och belåten, och det ska den få bli. Därefter ska jag ordna till håret så jag inte ser allt förjävlig ut tills imorgon. Godnatt och dröm inga mardrömmar som jag brukar kunna göra =S
25/1 Vattenfys
Natten har varit så skön, och det hajar ni varför. Hela natten har man legat i sin älsklings armar och känt hans andetag i nacken. Så jag kan ju tala om för er att det kändes tungt att behöva gå upp imorse och lämna den sköna, varma platsen. Aja jag kom till Gävle i tid som tur var, där Skärdan väntade med sin grymt stora hockey trunk, för idag var den stora dagen då bruttan skulle träna med grabbarna ;)
Maten på skolan idag var världens skämt, precis som annars. Jag läste tidningen igår och fick syn på en insändare. Jag har länge velat fått ut mina tankar på papper, och här har vi en som tycker detsamma som lyckats.
"Skolmaten är som ett skämt
Det är otroligt viktigt att man som barn får i sig rätt mat och får den energi man behöver för att orka med skolan
Skolmaten i dag är inte bra, kort efter att man ätit blir man trött och orkar ingenting vilket självklart har en väldigt negativ effekt på skolarbetet. Det blir väldigt svårt att koncentrera sig utan någon energi och det tycker jag kommunerna borde tänka på.
Det värsta i det hela är ändå att fängelserna har bättre mat än skolorna. De som har brutit mot lagen och sitter inne för att straffas får alltså bättre mat än de ostraffade barnen som är i skolan för att utbilda sig. Jag tycker det är lite märkligt och man kan ju fundera på hur det ens kan vara så här och att vi alla accepterar detta.
Det enda den här maten är rik på är tillsatser, som färgämnen och smakförstärkare, vilket inte gör mycket för energivärdet. Det är viktigt för människan att få i sig rätt mat och speciellt för barn som utvecklas och växer. Det är oacceptabelt att fångar får bättre mat och jag förstår inte varför inte kommunen lägger mer pengar på skolmaten.
För att kunna lägga mer pengar på skolmaten måste man kanske skära ner på något annat men eftersom den är så pass viktig tycker jag att det är en lösning. Pengar ska inte heller vara ett problem när det handlar om barns hälsa och välmående i skolan, och även deras prestationer som kommer att påverka deras framtid. "
Nog ska man egentligen vara tacksam över att man får mat överhuvudtaget för det finns ju dom stackrar som knappt får det. Men jag tänkte, eftersom vi nu har det så bra här i Sverige, lägger ut pengar på onödigt trams som exempelvis alla förbannade jävla tv-apparater som sitter uppfästa i affärer. Vid godishörnan har jag sett flera tv apparater ett x antal gånger, där det står exakt samma sak, exakt samma bild också (Lösviktsgodis 7.90kr/hg). Det är framförallt onödigt för miljön men också väldigt onödigt för ekonomin inom kommunen, varför inte bara sätta upp en klassisk papperslapp där det står exakt samma sak. Aja jag fattar inte vitsen med det hela.
Nu kände jag för att klaga ur mig lite för jag blir bara så trött på den såkallade maten i skolan som man egentligen bör få energi av som man då istället får en mätt mage i bara några minuter..
Idrotten spenderades på fjärran då vi körde vattenfys.
- 20 längder fri sim
- 10 längder bensim
- 10 längder armsim
- 10 längder springning
- 10 minuter trampa vatten
Med andra ord, jag är trött. Men jag ska inte klaga över det nu. Jag är super glad för att jag äntligen efter en veckas lite lallningsträning äntligen får köra på riktigt.
24/1 Fotbollsträning
Vid 9 tiden befann vi oss i stugan. Efter ett tag kom Loye och Jocke och vad vi skratta åt dem, de var nämligen lite förfriskade och fnissiga! Jag fick även lära mig att spela Star craft, jag har fortfarande mycket kvar att lära, men kul blev det ändå efter ett tag då man väl kom in i det. Klockan 2 drog vi hemåt i golfen och tog oss en dusch för att tvätta bort alla husdjurs hår, och därmed kröp vi ner i en sval säng tillsammans, mumma.
Jag kom och tänka på hur längesen det faktiskt var jag spelade fotboll, den 14e var det, 10 dagar, herregud. Men jag har att skylla på min förkylning. Så jag trodde inte att min insats skulle bli så bra idag, men eftersom jag hade hunnit taggat upp mig mentalt så ändrade jag min inställning. Det gick mycket bättre än förväntat, jag körde med hela min vilja och jag är faktiskt stolt.
Som nedvarvningsmat blev det pizza med farsgubben, bror och älsklingen. Nu snart blire mys framför Johan Falk, och chollahopp i säng :)
23/1 Lite tid = mycket gjort
Med 11 timmars sömn i bagageutrymmet har jag nu hunnit med att städa, bytt sängkläder och passa bastubadet för alla gubbarna. Så förhoppningsvis kommer min älskling hem snart :D
22/1 Förändring!
Jag beställde en tid hos en mycket bra frisör igår kväll på Pop Corner. Och här ser ni mitt resultat:
Page, som är kortare där bak och längre där fram. Jag har aldrig vart såhär nöjd efter att ha varit hos frisören, leendet på läpparna har nått örsnibbarna idag kan jag lova! :)
Äntligen så har hela min riktiga färg kommit fram, att jag ens stått ut med äckel kontrasten som varit. Är så nöjd att ha mitt självslingade hår tillbaka, till sommarn blir det ljusare, i just love it.
Smile girl
21/1 Nightmares, i just hate them
Ska jag berätta själva innehållet som gjorde drömmen så otäck. Så började den med att vi hade slutat skolan för dagen. Jag kände på något konstigt sätt att en mördare var efter mig och han var på skolan, och vi mötte honom när vi skulle gå igenom korridoren. Jag slet tag i armen på, ja det konstiga var att det faktiskt var Kevins tvillingbror (hur kunde jag ens veta skillnaden där?), för då behövde jag beskydd. Men mördaren som var en storbygd, halvgråhårig rätt så gammal man, flinade stort när han mötte mig med blicken. När vi gick förbi honom klappade han mig på axeln och jag blev rädd, att nu är det något som väntar mig. Och vad kan det vara, jo döden.
Helt plötsligt förvandlades skolan om till ett hus och det var en massa folk som jag inte kände igen där, enbart Hannah Forsmark som jag skulle åka hem tillsammans med. Och det konstiga som man kommer på såhär i vaket tillstånd är att huset stod på Tomas Tornelius boende ställe här i Hagalund så man kan säga att hemvägen till mig inte alls var lång. Till slut var Simpan med och han gick ut för att kissa, + vi alla var fulla utan att ha druckit en droppe. Jag blev rädd för att nu skulle en utav dessa tre mördare komma och vara på honom, och den tredje var FyllAnita. Simon kissa klart och jag kände mig lugn, plötsligt började det låta och blinka utanför fönstret. Då hade Simpan gått in i garaget och startat fyrhjulingen som han skulle åka hem till mig på. Anita gav både mig och honom den blick som "han kommer inte klara sig till slut i alla fall". Därefter sa jag till Hannah att vi måste åka nu direkt, men eftersom det var ett yber bra program enligt henne på tv så skulle vi åka om 30 min. Och jag tänkte att, säger jag som de flesta på film gör att, det är en mördare här i huset, så skulle hon inte tro mig. Men till slut gav jag upp den tanken och sa det bara, hon trodde såklart inte på mig. Men lik förbannat gick alla ut för mördaren skulle komma, det konstiga är ju att man går väl inte ut och möter upp honom? Men ändå, jag kände att jag var tvungen att gömma mig, bakom soffan i rummet vi hela tiden befunnit oss i. Jag kommer inte riktigt ned med rumpan så den syns, mördaren får syn på mig och jag kliver fram. Det konstiga var att han inte hade ett vapen överhuvudtaget på sig, han bara flinade mot mig. På någon konstig vänster var jag ute helt plötsligt, tar hand om Simon utanför, och tror att mördarna gett upp hoppet om oss. När jag håller om Simon och går ut på grusgången från huset (som jag så himla väl kommer ihåg, grusgången), ser jag ena mördaren springa ikapp oss. Jag har min tunga sport väska runt ryggen, vi börjar springa, och Simon och bror som plötsligt dyker upp, de springer ifrån mig och jag hamnar efter. Allt kändes så tungt och sakta. Till slut kastar jag av mig väskan och kutar ikapp de andra och ifrån mördaren. Vi hinner hem till Oliver och springer in i huset, en gubbe frågar om vi vill ha skjuts hem, visst. Alla tre sitter i framsätet och vet inte alls vad vi ska göra eller ta vägen. En bil står parkerad vid sidan av vägen, jag skriker åt alla att ducka så inte de i bilen ser oss, om de nu är mördarna. Simon säger att det var de lömska jävlarna och vi springer in på gården våran. Jag kramar om Simon det hårdaste jag kunde, och tänker att, varför ska just detta hända oss?! I nästa sekund vaknar jag, och tackar gud för det!
Men jag somnar om igen och fortsätter drömma. Då vi är i källaren och jag springer genom dörr till dörr, till slut kommer en spiral trappa och en mördare springer bakom mig. Han tar en annan väg istället för mig och han springer upp i en vattenbubbla som blir en omväg till mig, jippie jag får försprång och han verkar vela ge upp. (kanske att de ska dränka mig?) Då ser jag Simon framför mig, JAA han lever tänkte jag. Och jag bara springer ikapp honom och storgråter av både lycka och i hopp om att mördaren gett upp oss. Därefter har jag för mig att jag vaknar upp igen för sista gången. Det har varit den värsta natten på länge, att det började om igen, igen och igen. Därför kan jag inte påstå att jag har sovit djupt inatt, en hemsk natt har det varit. Önskade att jag hade självaste Simon att hålla om..
Filmsnutt
Men helst så vill jag ha någon där intill. Och inte vem som helst heller ska ni få höra, utan min pojkvän såklart. Att få ha hans armarna runt sig och få alla pussar i nacken, det är så härligt, den känslan. Att få känna sig älskad och att älska någon är obeskrivligt underbart!
Jag får stå ut helt enkelt.. Fredagkväll förhoppningsvis så får jag njuta av den känslan, jippie. Men tills dess ska jag avnjuta sovmorgonen jag har imorgon, till halv 11, ljuvligt! Därför kan jag nu dra på en film och strunta i tiden.
20/1 Styrke-tester
Starten på dagen såg ljusare ut idag men fortfarande så har jag en enorm snuva och halssmärta, men tröttheten och snurret försvann efter natten i alla fall, och tack för det. Så iväg till skolan begav jag mig och gjorde alla styrketesterna. Och här ser ni mina resultat från i höstas och mina förbättringar som gjordes idag, men också de övningar som jag bör träna lite extra på.
- Bänkpress. Från 35kg - Till 40kg
- Benböj. Från 60kg - Till 65kg
- Chins. 3st är fortfarande mitt rekord, både då som nu
- Dips. Från 6st - Till 15st
- Brutalbänken (situps på plint). 18st förra gången - 13st denna gång
Så man ser ju vad jag har tränat på, vissa mer än andra som sagt. Armar har jag satt tyngd på och det märks. Men magen, bålen framförallt, ska jag förbättra till nästa test som blir i vår.
Lättnad
Jag sitter nu här vid dataskärmen med en kropp som känns lika svag som porslin, som om den skulle gå sönder om någon tappar den på golvet. Med en jobbig snuva och halssmärta, så häckar jag nu här med ett glas alvedon som förhoppningsvis bör hjälpa. Jag kan räkna upp alla gånger jag tagit/druckit alvedonstabletter, och det på två händer, max. Så nu strax ska jag krypa mig till kojs och ringa älsklingen, sen slocknar jag kanske direkt därefter, om inte Matilda hinner ringa före :) Godnatt annars!
19/1 Snuvig och halsont
Jag och Tora lalla runt på stan efter skolan, jag med ögonlocken nere vid hälsenorna och humöret lika nere. Bussresan hem tog tid; hungrig, sjuk och toanödig som man var så var det de enda man tänker på.
Så nu när jag äntligen fått i mig lite mat ska jag försöka sova i max 20 minuter och sedan reda ut med lite saker, tjingeling! För det är ju så illa att jag är tvungen att skippa träningen ikväll, känns surt..
18/1 Floordance
I morse vaknade jag upp bredvid en rätt så sliten men mycket söt älskling. På morgnarna vill jag gärna ha god tid på mig till att få i mig någorlunda med frukost eftersom jag ändå är tillräckligt dålig på att äta då, eller i alla fall på vardagarna då klockan står på kuckeliku-slaget. I några minuter innan jag steg upp bråkade jag rejält på Simpan för att få honom att kliva upp, men lika omöjligt som grabbar brukar kunna vara så var det lite svårt. Men efter ett tag gick det då jag hade gått därifrån, tummen upp för mig. Sitta på bussen fick jag göra på egen hand, eftersom karln stack på gitarrlektion, men skönt var väl det, för jag hade två säten för mig själv.
Första lektionen i skolan bestod av vård- och omsorgsarbete. Den kursen tycker jag verkar jätte kul, men tyvärr har den fått en lite trist start. Då vi jobbar i grupp och tar reda på fakta om, i vårt fall; länssjukvården, för detta ska vi veckan efter vi redovisat det få prov på. Men vi i vår grupp har det under kontroll, ibland lär man hålla i fjärrkontrollen själv och det är jobbigt för att få igång de andra som är mindre motiverade. Efter lunchen begav vi oss vidare till exercise huset för att göra fystester, då det var harrestest - smidighetstest, "hoppa jämfota" - spänsttest, 30 meter - snabbhetstest, biptestet - uthållighetstest. Alla tester förutom bip testet gjorde jag och det är på grund av min förkylning som jag inte vill riskera till att bli sämre, och varför jag hoppade över det förstår ni nog, hoppas jag. Vi gjorde detta test i höstas också och jag har förbättra mig i allt förutom 30 meters testet. Men att göra det testet ställer det höga krav på bl.a tidtagaren, men dock förstår jag att det är svårt att göra det så perfekt som möjligt eftersom det ändå handlar om några enstaka hundradelar i löpningen, men som sagt så är vi ju alla bara människor. Men jag är nöjd efter dagens insats.
Jag och Skärdan drog tidigare eftersom vi ändå inte gjorde något där än och satt och stirrade ut dem som skulle springa biptestet. Och det var ner på stan och vet ni vart? Jo jag kan tänka mig att ni vet exakt precis vart, såklart Waynes och tog oss en fika. Därefter kom Vanessa också, lika mysigt att bara sitta och ta det lugnt. Strax därpå kilade vi vidare in på nian till de andra tjejerna för att äta mat inför dansen som vi skulle prova på senare under kvällen. Så, nu vill ni säkert veta vad tusan jag gjorde på ett dansgolv. Och det var för det första på grund av att det var tillsammans med tjejerna i klassen bland annat, men också för att det var provning och därför var alla nybörjare. Och vad det var för dans vill ni säkert också veta, floordance. Och det är en dans där de jobbar med fokus på attityd och känsla, med eller utan redskap, och i vårt fall blev det idag ett paraply. Och detta är en dans för de som är ute efter kondition och som tycker om att dansa. Och detta låter kanske fjantigt i era öron, att dansa med ett paraply. Men får jag säga mitt så var det något jag rekommenderar, det var hemskt kul och lite fart efter ett tag. Dock har jag svårt att skaka rumpa som man skulle göra en del där, men tränar man på det så blir man självfallet duktig på det.
Efter dansen drog jag med mig Skärdan hem till Hamrånge och mitt lilla hus för första gången, och det var trevligt.
Välkommen till min blogg!
Framförallt har jag skaffat detta för min Simpan Limpan :)
